Dags att krypa till korset
De senaste dagarna har jag ägnat åt att läsa några gamla dagböcker. Den ena från högstadie-/gymnasietiden och den andra huvudsakligen från Australienresan och...ja jösses. Var ska man börja? Jag kan väl konstatera att jag faller alldeles för lätt helt enkelt. Både då och nu. Tyvärr? Jag vet inte. Det är väl lite charmigt på ett sätt, men samtidigt gräver det min egen grav. Att jag aldrig lär mig? Man kan ju tycka att man borde vara lite smartare när man är 25 än vad man var när man var 15, men i mitt fall så vette fan asså. Haha! Det verkar ha gått hårt åt på mina hjärnceller under de här 10 åren, men va fan... Så vitt jag vet så lever man bara en gång, så då får man väl passa på att vara lite dum emellanåt helt enkelt?!
Jag skulle kunna skriva i all evighet om innehållet i mina dagböcker, men just nu har jag faktiskt ingen lust för jag är så jäkla pissnördig. Måste göra nåt åt saken.
"Det är rätt gött faktiskt."
