Dags att krypa till korset...

..jag erkänner! JAG ÄR TRAGISK! Det är lördag kväll, jag sitter och skissar på min nästa tatuering-fine! MEN! Vad kollar jag på? Jo Melodifestivalen! Själv dessutom. Fy fan.. jag mår dåligt, jag till och med gråter lite emellanåt när jag kommer på hur illa det är. (Kanske överdriver lite, men ändock!)

Hoppet steg lite när Pain of Salvation klev upp på scenen, men det försvann tyvärr ganska snabbt igen när det där "kom-i-gång:et" som jag väntade på aldrig kom. Hela låten lät som ett intro till nåt som skulle kunnat vara en bra rocklåt. Men icke sa Nicke. Platt fall. Vad kommer sen då? Jo Pernilla Wahlgren. Låter exakt likadant som hon gjorde för kanske 20 år sedan. Den där låten jag mimade till när jag  var typ sex år.

Pauline vet jag inte vad jag ska säga om. Märkligt bara.
Crucified Barbara ser ju bra mycket hårdare ut än vad de låter. Rätt torr låt får jag nog säga.
Kalle Moraeus och Orsa Spelmän tror jag är nåt som farsan gillar att lyssna på när de åker husbil.
Neo, är det Sveriges svar på Mika eller? Blandat med Bodies Without Organs, fast i en-mans-versionen. Han log stort i alla fall.
Alcazar, Alcatraz eller whatever, låter ju exakt likadant som de alltid har gjort. Man kunde ju tro att nya medlemmar skulle tillföra lite nya idéer, men i detta fallet verkar det vara hopplöst.
Sist men inte minst kommer Jessica Andersson. Vad ska man säga om henne då? Mjää... "Fint"...typ.

Tror jag måste gå och stoppa fingrarna i halsen nu och tvätta ögonen med tvål.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0