Anna Incognito

..att bestämma vem jag vill vara i framtiden. Jag är 24 år, närmar mig 25 och vet fortfarande inte riktigt vem jag vill vara eller var jag vill vara när jag blir "stor". Jag är så avundsjuk på de som redan vet, de där som gick i min klass på lågstadiet/mellanstadiet/högstadiet/gymnasiet och redan visste vad de ville bli och göra med sitt liv. Jag kan ärligt säga att jag är avundsjuk, för det är jag. Avundsjuk. Jag tror ni har fattat poängen. Hur kommer det sig att vissa människor har hela sitt liv utstakat för sig redan som tonåringar, medan andra kan gå hela livet och undra vad det ska bli av dem? Livet är sannerligen nyckfullt, det går liksom inte riktigt att sätta fingret på det.

Jag har länge haft mina idéer om vem jag vill vara eller var jag vill vara, men aldrig riktigt vetat hur jag ska ta mig dit eller om mina önskningar är definitiva eller bara "a spur of the moment". Så länge jag har funderat, så länge jag har undrat, när ska jag hitta mitt svar? När är det min tur? Kommer det någonsin bli min tur? Så många frågor och så få svar. Livet är inte rättvist, det kan man nästan säga att jag är ett levande bevis på, men å andra sidan- Vem har sagt att det skulle vara rättvist? Vissa säger att det är "motgångarna som gör oss starkare" och att "det som inte dödar, det härdar". Andra säger "Carpe Diem" Vad vet jag? Jag är bara en simpel byfåne. Än. Men jag tror nog ändå att jag tycker att Carpe Diem låter bäst.. Fast "Crea Diem" är nog snäppet vassare.

"Och nånstans i min plånbok glöder en post-it från -97"