Anna Incognito

Den 4:e juni 1944 var detta en glädjens dag för många människor. Nu, 65 år senare, är det en dag fylld med minnen och tårar. Jag ska inte säga att det är en sorgens dag, men det är en svår dag för mig. Och det är inte bara just i år det är jobbigt, utan varje år sedan jag var elva. Och den kommer fortsätta vara det, tillsammans med så många andra dagar. Tänk om det kunde vara som en vis man en gång sa: "ur led är tiden"". Då kunde jag vrida tillbaka tiden till sådär 1993, när man var liten, nästintill bekymmersfri och ovetandes om vad som komma skulle. Vad skönt det hade varit. Men aldrig någonsin vill jag uppleva det en gång till. Jag har hellre tusen ärr utanpå än ett stort inuti.

"All of my life, Where have you been? I wonder if I'll ever see you again."